Projektet Nordic Nature Health Hub presenterar ”Naturföretagarens guide till naturens hälsoeffekter och ett hållbart företagande” – en handbok för naturföretagare

I ett naturföretag, lett av en naturföretagare, utgör naturen grunden för hela verksamheten. Ett naturföretag är ofta ett enmansföretag eller ett familjeföretag. Ganska typiskt för ett naturföretag är att verksamheten ofta varierar beroende på säsong. Som naturföretag räknas också företag som sysslar med olika former av naturturism. Hit räknas även småskaligt utnyttjande av trä i olika hantverk, plockning och vidareförädling av bär, svampar, örter och andra naturprodukter. Naturföretag kan också erbjuda konsultering och utbildning inom natur- och miljövård (Kanckos 2009). Man kan tänka att naturföretagare också omfattar de som arbetar med rehabiliterande eller social verksamhet på lantgård. I Finland finns det utbildningsanordnare som erbjuder yrkesexamen för naturföretagare eller naturinstruktörer samt natur- och vildmarksguider. I Sverige förekommer också olika typer av utbildningar för naturguider, företagare inom upplevelseturism etc. En del kurser är kortkurser medan andra består av längre studier där man fördjupar sina kunskaper inom olika områden. Fördelen med dylika utbildningar är att de är breda och ger naturföretagaren en god grund att stå på med tanke på mindre självklara saker så som t.ex säkerhetsplanering, uppgörande av affärsplan, marknadsföring och ekonomi. (Hofman-Bergholm & Kåll-Fröjdö 2021)

De nordiska länderna har mycket att erbjuda inom naturturism och naturföretagande tack vare de orörda naturområden som ännu finns kvar här. Vi har ett natur- och kulturarv som inte utnyttjas till sin fulla potential trots att förutsättningarna finns, som exempel kan nämnas Kvarkens skärgård och Västerbottens kustområden. Det finns mycket natur, skog och skärgård här som passar utmärkt för hälsofrämjande, naturbaserade tjänster. Samtidigt finns det en växande efterfrågan på hälsofrämjande naturaktiviteter och produkter i samhället.

Dagens människor lever under ständiga stresspåslag samtidigt som de flesta lever relativt avskilt från naturen. Svenska beräkningar visar att samhällskostnaderna för psykisk ohälsa överstiger samhällets kostnader för sjukdomar relaterade till alkohol och tobak (160, 100 respektive 30 miljarder svenska kronor per år). Detta antyder att det finns stora samhällskostnader att spara i form av förebyggande arbete. Skogens hälsoeffekter på stressrelaterade sjukdomar har påvisats genom forskning, bland annat på SLU i Sverige. Att använda natur och naturvistelse i vården har idag blivit vanligare i Sverige, där förekommer något som kallas Naturunderstöd rehabilitering. (Hofman-Bergholm & Kåll-Fröjdö 2021)

Särskilt vanligt är det inte ännu med den här typen av verksamhet i Finland men det finns en del projekt. Bland annat i Sibbo finns en ”hälsoskog” och man kan ordinera skogsvistelse och patienterna tas ut i skogen eftersom forskningen har visat positiva hälsoeffekter av att vistas i skogsmiljö. Tanken har också spridit sig till andra kommuner och regioner i södra Finland. T.ex. i Borgå sysslar en del med hälsoskog (i det här skedet främst för barn och unga) och Esbo har också visat intresse. Nu senast har Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt startat ett projekt med ”hälsoskog”. (Mickos 2021)

Det finns forskning som visar skogens betydelse både för människors mentala och fysiologiska välmående. En timmes vistelse i skogen har visat sig inverka positivt på puls och blodtryck hos personer med utmattningssyndrom jämfört med om de vistas samma tid i stadsmiljö. Trädslaget har vid forskning inte visat någon signifikant inverkan på rehab-känsla medan däremot trädens ålder visat sig vara den viktigaste variabeln för skogen i rehab-syfte. Trädhöjd och i vissa geografiska områden har även skogens gleshet visat sig ha inverkan på skogens så kallade Rehab Index. Åldern, höjden och glesheten är alltså viktiga variabler för skogens rehab-värde. (Lundell, Dolling, Nordström, Skärbäck, Stoltz, Annerstedt, van den Bosch & Grahn 2015)

Simkin, Ojala & Tyrväinen (2020) har undersökt olika skogstypers inverkan på välmående. De gjorde test i fyra olika typer av skog; urban rekreationsskog, gammal orörd skog, gammal kommersiell skog klar för avverkning samt ung kommersiell skog. Undersökningen visade att vistelse i alla skogstyperna var stärkande. Dock hade gammal skog en signifikant högre stärkande effekt än ung skog. Man kunde också konstatera att både den mogna kommersiella skogen och den gamla orörda skogen hade samma stärkande effekt på försökspersonerna medan den unga kommersiella skogen visade minst stärkande effekt.

Caroline Hägerhäll, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, bedriver forskning som visar att skogsvistelse kan hjälpa till att bota stresstillstånd. Hon och hennes forskargrupp menar att naturens fraktala mönster som förekommer t.ex. i träd, moln eller ormbunkar stimulerar vår hjärna så att vi hålls vakna och nyfikna på en alldeles lagom nivå för att återhämtning ska underlättas. Ett fraktalmönster är ett självupprepande, oregelbundet mönster med en slumpvis variation av en tydlig grundstruktur, som i en ormbunkes blad. (Hofman-Bergholm & Kåll-Fröjdö 2021)

Det finns också forskning som visar att vissa träds doftämnen, fytoncider som träden utsöndrar som försvar mot insekter, också påverkar människors immunförsvar. Detta genom att de vita blodkropparna som är viktiga i kroppens immunförsvar ökar i antal och aktivitet när vi utsätts för doftämnen eller fytonciderna. Japanska skogsbadsforskare har gjort denna upptäckt när de studerat skogsbadets effekt på immunförsvar (Ottosson, Ottosson & Magnusson 2020; Li & Bell 2018). Även finländska och nordiska trädarter utsöndrar doftämnen, främst terpener (en ämnesgrupp av kolväten). Till terpenerna hör pinener. Alfa-pinen, som utsöndras av tallar, har i låga doser visat sig ha en positiv effekt på högt blodtryck och lindrar stress, spänning samt utmattning enligt japanska forskare. Japanska forskare menar också att de flyktiga, organiska föreningar som utsöndras av träd stärker immunförsvaret. (Leppänen & Pajunen 2017)

Naturupplevelser kan också beröra oss känslomässigt. Här kommer man in på något som kan kallas förundranseffekten. Förundranseffekten är en känsla, kanske kan man kalla den en berörande känsla, som uppnås när man känner att man ger sig hän till något som är större än sig själv, enligt Sandberg och Hammarkrantz (2020). Känslan av förundran kan ge oss gåshud eller rysningar, ett tecken på att vagusnerven har aktiverats. ”Att förundras är att se det vackra, det omöjliga, det stora, det lilla, det som får ditt sinne att utvidgas” som Sandberg och Hammarkrantz uttrycker det. Vagusnervens viktigaste uppgift är att samla information om vad som händer i kroppen, den styr vitala funktioner som andning, puls och matsmältning. Vagusnerven påverkas negativt av stress och utmattning men påverkas positivt av positiva känslor, som förundran. Det finns forskning som tyder på att personer som upplever positiva känslor, särskilt förundran, oftare än andra har jämförelsevis låga nivåer av markörer som visar graden av inflammation i kroppen. Dessutom tyder forskningen på att förundran gör oss friskare, mindre stressade, mer närvarande, smartare, kreativare, mindre egoistiska, snällare, generösare och mer miljömedvetna. (Sandberg & Hammarkrantz 2020)

Ännu finns det för lite forskning kring naturvistelsens påverkan på människan för att kunna ange någon exakt frekvens eller längd på naturvistelsen som skulle vara optimal. En amerikansk psykolog, David Strayer, pratar om tredagarseffekten. Han menar att den mentala vindrutan genomgår en gradvis rengöring under några dagars vistelse i vildmarken. Om man ser på skogsbadsforskningen i Japan för att få någon form av fingervisning, så rekommenderas där skogsterapiprogram med lugn skogspromenad som varar minst två timmar. Men enligt professor Yoshifumi Miyazaki kickar kroppens lugn-och-ro-system igång redan efter en femton minuters skogsvistelse. Om man väljer att vara ute en hel dag så kan effekten med ett lägre blodtryck vara i upp till fem dagar. Japanernas forskning kring naturvistelsen och immunförsvar tyder på att om man vistas tre dagar i skogen så kan man få en effekt som sitter kvar i minst trettio dagar. En rejäl skogsvistelse i månaden kan alltså vara till stor fördel för immunförsvaret. (Ottosson, Ottosson, Magnusson 2020)

En annan sak som längre naturvistelser också kan rätta till är rubbade dygnsrytmer och dåliga sömnvanor. Allt levande; människor, djur, växter, vissa bakterier och encelliga organismer har visat sig ha en inre klocka. Det är ett 24-timmarssystem som av forskarna kallas för den cirkadiska rytmen (latinets cirka diem – ”ungefär en dag”). Den inre klockan reglerar funktioner i cellerna så att de sker vid rätt tidpunkt för organismen. En lång rad allvarliga hälsoproblem är förknippade med om kroppens biologiska dygnsrytm hamnar i otakt. T.ex. kan glukostoleransen, insulinkänsligheten och aptitkontrollen påverkas, vilket kan leda till fetma eller diabetes. Ökad risk för cancer, psykiska åkommor och hjärt-kärlsjukdom har genom studier visat sig vara vanligare hos personer som genom t.ex. skiftesarbete förskjuter dygnsrytmen. (Hedlund 2017)

En amerikansk-svensk studie tyder på att en helgvistelse i naturen räcker till för att synkronisera kroppens klocka så att den stämmer med naturens. Dagsljus är också betydande för människors välmående. Solljuset och den värme det alstrar hjälper till att sänka blodtrycket och kroppens stressnivåer i och med att blodkärlen och cirkulationen fungerar bättre. Endorfiner frigörs i kroppen av solvärmen och det gör att humöret höjs. Det är därför bra om man avsätter tillräckligt med tid varje dag för att komma ut i dagsljuset en stund. (Ottosson, Ottosson, Magnusson 2020)

I en amerikansk undersökning upptäckte man att 90 minuters promenader i naturen minskade både det självupplevda ältandet av negativa tankar hos försökspersonerna samt den neurologiska aktiviteten i frontalloben, en del av hjärnan som kopplas ihop med mental ohälsa. (Bratman, Hamilton, Hahn, Daily & Gross 2015).

I dagens samhälle skärmar vi av oss allt mer från varandra av olika orsaker. Smarttelefoner och annan teknik upptar nu minst en tredjedel av vår vakna tid. Individualismen har ökat, och det har även den ofrivilliga ensamheten. Ofrivillig ensamhet anses vara farligare än alkoholkonsumtion, rökning och övervikt. (Sandberg & Hammarkrantz 2020)

En studie från 2015 (Cole, Capitanio, Chun, Arevalo, Ma & Cacioppo 2015) visar att ofrivillig ensamhet påverkar vår hälsa genom att inverka på kroppen ända ner på cellnivå. Studien visade att kroppen reagerar ungefär likadant på ensamhet som när den utsätts för fara. Stresshormonnivåerna ökar och kroppens immunförsvar försämras i hanteringen av bakterie- och virusinfektioner. Ofrivillig ensamhet leder på sikt till sämre hälsa och isolering. (Cole, Capitanio, Chun, Arevalo, Ma & Cacioppo 2015)

De sociala kontakterna som man kan få genom naturvistelse tillsammans med andra är viktiga för att motverka den ofrivilliga ensamheten. Att vistas i naturen ger positiva hälsoeffekter för alla åldersgrupper. Det finns forskning som visar att seniorer som har möjlighet att bege sig ut i gröna områden i sitt bostadsområde håller sig friska dels genom fysisk aktivitet och dels genom samvaro med andra i omgivningen under utevistelsen. Den mentala hälsan hos äldre har visat sig gynnas av vistelse tillsammans med andra i naturen. Social sammanhållning är en komplex och multifaktoriell företeelse. Grönområden har förutsättningen att spela en roll i sammanhanget, men enbart som en främjande eller underlättande faktor för det sociala samspelet. (Giles-Corti, Bull, Christian, Koohsari, Sugiyama & Hooper 2018)

Nyligen har en finländsk studie, ledd av Naturresursinstitutet, kring immunreglering hos dagisbarn, funnit belägg för att barns ”gröna kontakter” berikar deras mikrob-flora och förbättrar immunförsvaret (Roslund m.fl. 2020). Även djur och djurens mikrober har en positiv inverkan på människans immunförsvar. Studier tyder på att kontakt med kor och grisar under spädbarnstiden kan ge ett skydd mot allergier. I hushåll med hund är den mikrobiella variationen mycket större än i djurlösa hushåll och det har visat sig att även kontakt med hundar har en positiv inverkan på immunförsvaret. (Venhoeven m.fl. 2018)

Beröringen av ett djur gör så att ett ämne som heter oxytocin frigörs i kroppen hos den som berör djuret. Både djuret och människan som klappar det blir lugna av beröringen. Denna beröring stimulerar vårt välmående, vi blir mer positiva och öppna och det skapar rum för återhämtning i kroppen. Människors stress minskar vid kontakt med djur, umgänget sänker puls och blodtryck. Det har även visat sig att cortisolhalterna i blodet och saliven sjunker vid umgänge med djur. (Venhoeven m.fl. 2018)

Att samspelet mellan djur och människa bygger på ordlös kommunikation gör relationen speciell. Djuren är ärliga i sina reaktioner i samspel med människan. Djuret erbjuder fysisk kontakt om man är ensam och en långvarig, stabil och intim relation kan byggas upp. Till de indirekta effekterna räknas rörelsevanor som förekommer i samband med djurumgänget. Till exempel de dagliga hundpromenaderna eller fysisk aktivitet som arbete i stallet medför. Eller den fysiska aktivitet man utsätter kroppen för när man rider. (Håkanson 2009)

Umgänge med djur eller att vara djurägare har också visat sig öka de sociala kontakterna och den sociala identiteten utvecklas. Man går kanske med i föreningar eller dylikt med anledning av sitt djurintresse eller så träffar man andra djurägare som man kommer i samspråk med tack vare djuren. Att ta hand om ett djur ger ofta känslan av att man betyder något, man gör någonting som är meningsfullt och betyder något för en annan individ. Det finns också forskning som tyder på att umgänge och relationen till ett djur, att ta hand om ett djur, kan öka den empatiska förmågan och minska aggressivt beteende, till exempel hos barn som upplevt våld i hemmet och som därför själva kan utveckla ett aggressivt beteende. (Håkanson 2009)

Forskning visar alltså att husdjur, så väl sällskapsdjur som lantgårdsdjur, påverkar människan positivt (Håkanson, Palmgren Karlsson, Sallander & Henriksson 2008). Många forskare menar att man ska gå ut ensam i naturen om man vill få ut det mesta möjliga av sin naturvistelse, men ensam i naturen är, som Ottosson m.fl. (2020) hävdar, en självmotsägelse. Man kan inte vara ensam i naturen, man kan vara enda människan – ja, men det finns alltid andra där ute, av olika arter. Och det är just mötet med andra arter som ofta framkallar en hisnande känsla eller lycklig häpnad över att sådana arter finns – det ger upphov till tankfullhet (Ottosson m.fl. 2020). Kanske är det förundran som naturen och djuren väcker inom oss, den känsla som anses vara mycket hälsofrämjande (Sandberg & Hammarkrantz 2020) som gör att vi mår bra i naturen och med djuren.

Det har visat sig att anknytning till naturen och dess olika arter kan ge en existentiell upplevelse av välmående. Att känna anknytning till naturen kan framkalla många känslor så som glädje, vitalitet, nöjdhet – meningen med livet. Man måste lära känna naturen för att bry sig om och värna om den och för att lära känna naturen behöver man gå ut i den. Allt börjar med att man måste gå ut, ut i en naturlig omgivning. Då har man en naturvistelse. Vilka effekter naturvistelsen har på hälsa och välbefinnande beror sedan på hur ofta man går ut och vistas i naturen, hur länge naturvistelsen pågår och kanske vilken aktivitet man utför i samband med sin naturvistelse.