Jenny Jansson
Ett litet barn lär sig om sin omgivning och om sig själv i samspel med andra. Inlärningen tar inte slut bara för att vi blir äldre, men den sker kanske lite långsammare, eftersom vi kan bli bundna i våra förutfattade idéer. En fördel med att jobba som lärare är att man får träffa många olika människor och ofta delar de med sig av sina tankar under studiernas gång. Vi lär så länge vi lever och jag skulle vilja påstå, att vi framför allt lär oss så länge vi lär andra. Jag vill berätta om vad internationella studerande lärt mig om mitt eget land och min egen kultur.
Snart har jag jobbat mitt första läsår som lärare vid yrkeshögskolan Centria. Jag har under året undervisat i svenska och också en del finska för internationella studeranden. Att ta sig an ett nytt arbete medför alltid en del utmaningar och också en viss iver och spändhet över vad som väntas. Jag har alltid varit en person som gillar att upptäcka nytt och lära mig mer. På sistone har jag inte haft möjlighet att själv besöka andra kulturer och jag var därför glad över att ha möjlighet att bekanta mig med andra tankesätt och vanor i jobbet.
Under studieperioden “Finnish Club” har studerandena fått lära känna staden Karleby – dess tjänster och utbud, samt finländsk kultur överlag. Så långt de rådande restriktionerna har medgett har vi besökt olika platser. Att hälsa på renarna i Rödsö har hört till höjdpunkterna. Jag hade naturligtvis räknat med en hel del kulturkrockar och var förberedd på att vi kommer att ha olika uppfattningar, t. ex. gällande punktlighet och introversion. Att vara lärare under den här studieperioden har ändå öppnat mina ögon för många fler kulturella skillnader och jag har fått djupare insikter om vårt eget land, folk och kultur.
Första gånger och sociala färdigheter
För det första har det varit mycket givande och spännande att se studerandenas upplevelser av sina “första gånger”: t. ex första gången de dricker glögg, första gången de beställer en kaffe på finska, första gången de besöker en kyrka. Vilken glädje och nyfikenhet det kan finnas i att åka skidor – ja, i att över huvud taget hållas och stå på dem; att öppet ställa frågor om finländares tro och inte kunna slita ögonen från en riktig nattvardsstund; att kunna låna hem en gitarr från biblioteket och att för första gången besöka ett lopptorg, utan att för den skull känna sig som en fattiglapp. I Finland kan man köpa begagnat och vara lite cool, man tänker både på miljön och plånboken.
Som väntat uttrycker många studerande en viss frustration över att det är svårt att få kontakt med finländare. Folk säger inte “hej” när man träffas på gatan och om det uppstår trängsel står de tysta och väntar istället för att säga “ursäkta, kan jag komma förbi”. Jag har fått höra om finländare som sett skräckslagna ut när någon frågat “How are you?” Kanske för att de tror att en utläggning om ens innersta mående förväntas. Vi har sannerligen en hel del att lära oss av andra kulturer när det kommer till socialt umgänge. Ändå verkar det finnas en viss samstämmighet bland de internationella studerandena jag har mött om att när du väl har lärt känna en finländare så har du en riktig vän som du kan dela allt med och lita på. Man behöver inte heller fundera så mycket på vad en finländare menar, hen berättar för dig vad som gäller – både på gott och ont.
Att lyssna och se med andras ögon
Vårt besök till ungdomsgården Vinge var speciellt ögonöppnande. Det var häpnadsväckande för de unga vuxna att se hur deras röster tas i beaktande. “Vad vill ni att vi ska ordna för er? Säg det och så fixar vi programmet. Vi har budgeterade medel att användas för er.” Efter besöket deltog flera studerande i Vinges verksamhet. En studerande berättade att bara det att det finns en ungdomsgård är en kulturell chock. Yeisson Pinilla Gonzalez skriver i sin kursdagbok att avsaknaden av korruption är påtaglig och det är fantastiskt att de beslutande organen lyssnar till barn och ungas röst. “I strongly consider that one of the reasons why Finland is a peaceful country is its focus on child, childhood, and young people.”
Det är enkelt att dra alla över en kam och säga att ett folkslag beter sig så här och en annan så där. Under kursens gång har vi diskuterat om hur olika vi kan vara även om vi har samma nationalitet. Lennart Von Dewitz tar i sin kursdagbok upp sin fascination över hur olika grupper i Finland verkar kunna leva sida vid sida utan att pressa sina idéer på den andra gruppen. Jag kan själv tycka att finländare ibland kan uttrycka sina åsikter starkt och klumpigt, framför allt i social media. Men kanske det stämmer att vi i det vardagliga livet kommer överens med de flesta och kan inse att någon annan är nöjd och glad med en annan livsstil.
Det är givet att internationella studeranden lär sig mycket nytt om värdkulturen under sin studietid. Att fröken lär sig en hel del på kuppen är kanske inte lika självklart, eller jo, om man tänker efter är det nog det. Det är i samspel med andra, oberoende av härkomst, som vi får nya insikter och tankar. Jag tackar mina studerande för att de hjälper mig se mitt eget land ur helt nya synvinklar och gör mig uppmärksam på sådant som är knepigt och sådant jag med glädje kan vara tacksam för.
Jenny Jansson
Lärare (språk och kommunikation)
Centria Yrkeshögskola
tel. 040 617 4062
