Pia Forsman
Jimmy Nymark
Johnny Finne
När Teknologibiblioteket rullar in i ett klassrum förändras rummet på bara några minuter. Den portabla uppsättningen med teknologistationer som vi har med oss låter eleverna testa allt från robotik och 3D‑teknik till simuleringar och felsökning. När eleverna kliver in möts de av en levande minifestival av teknik och deras blickar lyser upp, händer sträcks fram, frågor haglar. På bara några minuter förvandlas rummet till en plats där nyfikenhet får styra och där teknologin blir något man själv får upptäcka.
Det är tidig morgon när vi lyfter de första lådorna ur bilen. Skolkorridorerna ligger tysta i väntan på att dagen ska börja. När vi öppnar dörren till gymnastiksalen eller till klassrummet byts tystnaden mot febril aktivitet: bord ska fällas ut eller flyttas, skarvsladdar ska placeras ut, utrustningen ska ställas fram och startas upp. På mindre än en timme är rummet förvandlat till något helt annat – en egen liten teknologifestival.
När eleverna kliver in
Det tar aldrig mer än några sekunder innan de första reaktionerna kommer.
“Vad är det där?”
“Är det en drönare?”
”Min pappa har en 3D-skrivare!”
“Jag vill prova!”
Det är något pirrigt med den där första minuten. Teknologin står inte längre i ett låst vitrinskåp. Den står på deras bord, inom räckhåll, redo att testas. Vi börjar alltid med en kort introduktion. Vi berättar vilka vi är, varför vi är där och att den här dagen går ut på att prova själv. Det räcker oftast för att energin i rummet ska skifta från nyfikenhet till rastlös förväntan.
Stationerna – små världar att upptäcka
Teknologibiblioteket samarbetar i dag med tio företag, som själva har valt vilken typ av teknologieleverna ska få möta när de kommer till företagets station. Av logistiska skäl har vi oftast med oss drygt hälften av stationerna – vilket med nöd och näppe är vad eleverna hinner kolla in på den tid vi besöker just deras grupp.
Varje station är som en egen liten värld:
– Vid Mirkas station finns en 3D-skanner och 3D-skrivare samt olika produkter som man kan testa att skanna och exempelfiler som man kan testa att skriva ut.
– Vid Snellmans station finns en smarttelefon med LiDAR så att man kan skapa 3D-kartor över befintliga byggnader.
– Vid Starsviews station finns en drönarsimulator med AR-glasögon så att man kan testa på drönarflygning.
– Vid Solvings station finns magnetiska robotblock så att man snabbt ska kunna bygga olika robotar, samt små robotar som styrs med blockprogrammering.
– Vid Amadas station kan eleverna programmera en mini-CNC med koordinatsystem.
– Vid Prevex station kan man pröva att montera en produkt samt testa på systematisk felsökning med hjälp av inbyggda ”felbrytare”.
– Vid EssMas station kan man testa att förflytta en produkt med olika pneumatiska komponenter.
– Vid Beamex station kan man testa att kalibrera sin egen fot.
– Vid Aholas station kan man testa olika faktorers inverkan på trafiksäkerhet med en radiostyrd legolastbil och VR-glasögon.
-Vid Herrmans station får eleverna undersöka ljusstyrka med en luxmätare samt ställa in en cykellampa så att den inte bländar medtrafikanterna.
Teknologin och utrustningen är olika, men det som förenar stationerna är att eleverna får göra direkt.
Olika åldrar – olika tempo
Att jobba med samma utrustning fast eleverna är i olika åldrar är en av turnéns mest fascinerande delar.
– Lågstadiet kastar sig gärna över utrustningen utan att blinka. De skrattar, provar, misslyckas och provar igen.
– Högstadiet skummar snabbt igenom instruktionerna, som vi har ställt fram, innan de testar fram lösningar.
– Gymnasiet sätter sig ofta in i instruktionerna först, innan de börjar testa och fundera.
Varje grupp sätter sin egen prägel på rummet och ingen dag är den andra lik.
Elevernas reaktioner – små ögonblick som stannar kvar
Under ett pass hör man en strid ström av spontana kommentarer:
“Hur gjorde du? Jag vill också prova!”
“Vad kostar den här, kan man köpa en själv?”
“Får vi stanna kvar på rasten?”
Det är små ögonblick, men de säger mycket om hur elever upplever teknologin. Favoriterna varierar beroende på skola, men drönarsimulatorn, 3D-skrivaren, lastbilen och robotstationerna är ofta snackisar.
Lärarna i rummet
Lärarna är med hela tiden. De hjälper till att hålla koll på tiden, stödjer grupper som fastnat i ett moment och ibland testar de själva. Många lärare berättar att det är roligt att se när en elev plötsligt ”går igång” på någon av stationerna. En del lärare har frågat när stationerna blir lånbara och hur själva lånet går till. Andra har frågat efter instruktionsvideor eller lärarfortbildning. Det är tydligt att dagen inte bara väcker elevnyfikenhet – den inspirerar lärarna också.
När tekniken lämnar rummet
När passet närmar sig sitt slut avrundar vi oftast med att konstatera att nu har de fått testa på lite av det som man kan jobba med här i regionen. Till sist frågar vi också vad som var roligast under passet. Ibland är svaret ”allt”. Sedan börjar rummet långsamt återgå till sitt vanliga utseende. Utrustning packas ner, bord fälls ihop, skarvsladdar rullas ihop. Men något dröjer sig ändå kvar – elevernas glädje i att ha fått prova något nytt. I många fall ser vi att skolorna lägger upp bilder från dagen på Instagram. De små filmsnuttarna och fotona lever vidare och gör att andra skolor hör av sig.
Ett projekt som rör sig vidare
Teknologibiblioteket är inte en engångsinsats. När projektet är klart kommer utrustningen att bli utlåningsbar, så att lärare kan fortsätta bygga tekniklektioner som är konkreta, praktiska och utforskande. Det innebär att dagens upplevelser kan bli morgondagens undervisning – långt efter att teknikväskorna har lämnat byggnaden.
Medfinansieras av Leader Aktion Österbotten via EU:s landsbygdsfond samt Svenska Kulturfonden.
Pia Forsman
RDI specialist
Centria-ammattikorkeakoulu
t. 050 326 2076
Jimmy Nymark
RDI specialist
Centria-ammattikorkeakoulu
t. 050 593 4023
Johnny Finne
RDI specialist
Centria-ammattikorkeakoulu
t. 050 347 3945
